Sommaren 2024 som aldrig blev av

När jag fyllde år i juni var min make inlagd på sjukhus med diagnosen septisk artrit. Han var illa däran och inne i en av sina mest förvirrande perioder. Den starka smärtan, medicinerna och ett otal operationer påverkade inte bara hans kropp utan också förmågan att orientera sig i tid och rum. Naturligtvis led han mest själv, men det var också svårt för oss som står honom nära. När han skrevs ut den 18 juli hade han sedan den 15 maj flyttats fram och tillbaka mellan fem olika avdelningar på tre olika sjukhus i två olika regioner. Under tiden passerade försommaren och sommaren utanför våra fönster, planerade resor fick ställas in och på de kalas jag deltog i fick jag representera oss båda. Det var helt enkelt sommaren som aldrig blev av.

Nu har maken varit hemma i över en månad, han är fortfarande inte smärtfri men rent kognitivt återställd till sitt gamla jag, vilket förstås är helt underbart. Det är den 23 augusti, Signe/Signhild har namnsdag och idag vi firar min födelsedag i efterskott. Gene Kelly hade fyllt 112 år idag om han hade levt och det hade han så gärna fått göra. Drottning Noor av Jordanien fyller också år idag, men henne vet jag inte så mycket om. En fin försenad födelsedag blev det i alla fall med många presenter och god mat.

Det har gått fem månader sedan jag skrev något i denna blogg och efter ett så långt uppehåll är det förstås lite svårt och motigt att komma igång. Vad ska jag ta med och vad ska jag stryka efter den inledande sjukdomshistorien? Jag har bestämt mig för att stryka det mesta denna gång och låta detta inlägg bli en bro mellan det som varit och det som (förhoppningsvis) kommer.

Inför nämnda utställning, som i juni flyttade till ett strandcafé, var jag ganska aktiv i måleriet eller det var väl rättare sagt så att jag hade eld i baken. Det går ju inte att ha vernissage inför en utställning utan konst. Dessutom behövde jag måla i lite större format, med bra färger och på papper av hög kvalitet. I början satt det långt inne att ”slösa” av det dyra materialet, då jag inte vågade ta för givet att slutresultatet skulle bli bra. Den oron släppte efter ett tag när jag insåg att det är ett ännu större slöseri att det får ligga oanvänt tills arkeologerna gräver upp det om tusen år. Om du vill se ett urval av de målningar som var med på utställningarna kan du besöka min sida Akvareller. Ett favoritmotiv är fyrar.

Efter att maken blev utskriven har energin återkommit. Det har blivit roligt att måla igen och ännu roligare är det att våga planera lite inför den närmaste framtiden. Vi får regelbundna besök av hemsjukvård och hemrehab, men hoppas ändå kunna pendla mellan köpingen och den stora staden, precis som jag själv gjort varje vecka maj-juli. Maken har precis lärt sig gå i trappor och är inte längre fånge i lägenheten. Det går väldigt långsamt och det gör ont, men det går. Glädjen i det lilla.

I helgen väntar en liten hotellutflykt, vår första sedan Norrköpingsresan i början av april. Sedan tänkte vi stjäla september från hösten och fortsätta gå i sommarkläder (under fårskinnspälsen om så krävs) och köket är redan pyntat med minnen från alla sommarresor till Provence. Vi har också börjat planera för en museihöst, något som ni antagligen kommer bli varse i senare inlägg. Om allt går som vi hoppas, som sagt.

Tack för att du ville läsa!