Juli 2022

Stockrosorna är två meter höga, blommar i olika färger och invaderar trädgården i en rasande fart. Det betyder att vi har kommit en bit in i juli när jag inleder detta och vi har bara halva sommaren kvar att njuta av. Som pensionär slipper jag dock räkna semesterdagar och det tycker jag fortfarande är väldigt lyxigt. Åtminstone så länge pengarna räcker till.

Den här gången har jag, som jag lovade i juni, skrivit en längre text om Instagram och den texten har jag lagt i slutet med rubriken Instagram och jag – bara en historia om bilder.

Månaden började med att vi, trots att vi fått våra fyra sprutor, fick gör en antigentest. Det var nämligen kravet för att få följa med på Östersjökryssningen vi bokat och testet fick inte vara äldre än 48 timmar. Tur nog fick vi negativt resultat båda två och blev släppta ombord på Voyager of the Seas söndagen den 3 juli. Under en vecka reste vi runt med detta gigantiska fartyg och besökte pärlor som Visby, Helsingfors, Tallinn och Riga. Tre världsarv fogades därmed till vår samling av reseminnen. I Visby besökte vi bland annat Almedalen och där hade jag gärna stannat längre om det varit en annan typ av resa. Det är inte varje dag man ser hela Twitter samlad i en liten park eller blir bjuden på vatten av Google.

Från början var det meningen att S:t Petersburg skulle ingå i resrutten, men redan dagen efter Rysslands invasion av Ukraina fick vi veta att den ryska staden var utbytt till Riga, Lettlands huvudstad. Det var vårt andra och sista försök att besöka Ryssland. För några år sedan gick vi bet på att få visum i tid för att kunna besöka en skolbibliotekskonferens i Moskva. Det hade ju varit lite spännande att komma dit eftersom båda fruarna Bush och Putin var på plats, men så blev det inte och nu får det vara. Ryssland är för alltid struken från önskelistan och i dagens läge känns det fullkomligt självklart att inte åka dit.

Det finns hur mycket som helst att göra på ett kryssningsfartyg (utöver att man vill gå i land i varje hamn), så därför blev det inte särskilt mycket akvarellmålande under kryssningsveckan. Men ett par små alster hann jag med, fast jag nöjer mig med att visa er ett av dem:

Det gick också att avnjuta en hel del konst på fartyget, till exempel ordnades konstauktioner och det hänger konst överallt och på alla publika våningsplan. Inte sällan av nordiska konstnärer, vilket kanske kan bero på att rederiet är/var norsk-amerikanskt. Fartyget har också ett bibliotek, en stor teater som rymmer 1500 åskådare, en isrink för skridskoåkare och fantastiska isshower, biograf både inne och ute samt mycket, mycket annat, inte minst vad gäller sportaktiviteter. I engelska Wikipedia finns en längre artikel om Voyager of the Seas. Under ett år kring millenieskiftet var det världens största kryssningsfartyg. I dag är det nummer 50 i ordningen, men det är stort nog ändå kan jag lova. Rederiet heter Royal Caribbean International och grundades 1968 av tre norska rederier. Så vet ni det också.

En resa till har vi hunnit med denna månad. I mitten av juli besökte vi Fallens dagar i Trollhättan, en årlig tradition med undantag för pandemiåren. Som vanligt bodde vi hos min äldsta vän Gittan med familj och hade en trevlig helg tillsammans med dem. Gittan har huset fullt av vacker konst eftersom hennes dotter är konstnär och utbildad på Konsthögskolan i Stockholm. Det borde kanske avskräcka mig från att komma släpandes med egna alster till henne, men det gör det inte. Vi är ju gamla ritkompisar. Som barn satt vi ofta och ritade Gittan och jag, vi ritade prinsessor och andra typiska motiv för 1960-talets småflickor. Extra roligt var det att rita kläder till veckotidningarnas klippdockor. Bondbruden Ursula Andress var en favorit minns jag. 🙂 Inte för att vi hade en aning om vem hon var, men hon var lätt att rita kläder till.

Nu börjar månaden närma sig sitt slut och första höstkänslan kommer smygandes. Det är grått och regnigt ute. Regnet behövs ju, men det var synd att några skyfall massakrerade våra ståtliga stockrosor och lockade fram vinbärsssnäckorna. De senare gör mer skada än de avskydda mördarsniglarna och dessutom har jag lite fobi för larver, maskar och sniglar. På 1990-talet bodde jag under några år på Södermalm i Stockholm. Där fanns en restaurang som serverade snigelsoppa och jag var där några gånger och åt den soppan. Idag – som trädgårdsägare – känns det obegripligt hur jag kunde stoppa dessa slemmiga marodörer i munnen. Och jag tänker inte måla några heller, så det så.

I förra veckan såg vi en underbar uppsättning av rockmusikalen We will rock you, en föreställning baserad på Queens musik och som vi tidigare har sett i London. Den här gången sattes den upp av Kolhusteatern i Hälleforsnäs med en ung ensemble som sjöng och dansade mycket bra. Historien som ska binda ihop låtarna är lite fånig, men för Queen-älskare som vi blev det över två timmars njutning. Det här är alltså ingen kvarleva från vår ungdomstid. Jag lyssnade aldrig på Queen under deras storhetstid, utan gruppen gick mig totalt förbi. Det var först när Sveriges Television sände någon dokumentär i samband med att Freddie Mercury avled i aids som jag upptäckte musiken och har sedan dess inte tröttnat på den. Inte maken heller. Queen valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2001.

Nu är det plötsligt sista juli och vi har en av årets trevligaste helger bakom oss. Efter tre års COVID-uppehåll arrangerades äntligen den populära Malmamarken igen. Det är en stor marknad som pågår i tre dagar och bjuder på knallar, tivoli, snabbmat och artister och den brukar uppmärksammas i våra lokala medier. Här kan du se inslaget från SVT Tusentals till Malmköping för Malmamarkens comeback
Vi brukar ha halva släkten på besök under de här dagarna och så blev det i år också. En härlig och rolig avslutning på månaden.

Och nu till texten om mitt Instagram-liv. Du hittar den under bilden.

Instagram och jag – bara en historia om bilder
Jag hör till den tredjedel av 50-talisterna som använder Instagram varje dag. Det har jag gjort under kontonamnet @anette_holmqvist sedan 2012, alltså det år som företaget Facebook (idag Meta) köpte tjänsten av Kevin Systrom och Mike Krieger för en miljard amerikanska dollar. Då, 2012, visste jag inte vad jag skulle ha Instagram till, men jag var nyfiken och hade också viss professionell nytta av att känna till olika tjänster på internet. Facebook och Twitter hade jag redan använt i flera år både privat och i tjänsten kopplat till min arbetsuppgifter. Så mycket kommunikation var det aldrig fråga om, utom då jag ställde frågor till eller svarade på frågor från följarna. Sociala medier är inte min diskussionsarena, det är jag för feg för och jag föredrar att diskutera med personer jag har mitt emot mig och borta från tangentbordet. Däremot följer jag i tysthet och med intresse Twitters ofta hetlevrade diskussioner om skola, politik, religion och annat. Men åter till Instagram.
I brist på fantasi började jag med att följa samma personer som jag följde på Twitter eller var vän med på Facebook, men tröttnade när samma konferensbilder och PowerPoint-presentationer dök upp på tre ställen. Det var då jag snubblade över Sydsvenska Dagbladets artikel Nostalgi i realtid. Texten inleds med orden
”Just nu går cirka hundra miljoner människor omkring och letar efter bilder som kan berätta något om deras liv. Fotoappen Instagram har flyttat de sociala mediernas fokus från ordet till bilden.”

Artikeln är numera låst och kan enbart läsas av prenumeranter, men jag minns att den handlade om instagrammare som träffades i verkligheten och gjorde utflykter för bli lite bekanta, fotografera och sedan publicera bilderna på Instagram. Och det där ville jag bli en del av.

Instagrams hubbar
Så efter att ha använt Instagram som en typ av bilddagbok och utan att lägga någon större vikt vid bildernas kvalitet började jag välja mina bilder med lite större omsorg. Jag upptäckte också att det fanns så kallade ”hubbar”, det vill säga sidor på Instagram som är skapade för att dela andras bilder. Fotografen ger sitt tillstånd i förhand genom att tagga sin bild med den [hash]tagg som hubben föreslår (t ex använder hubben @sweden_photolovers taggen #sweden_photolovers). Sedan väljer hubben bland de taggade bilderna och publicerar den bästa och med credit till fotografen. Det här kan göra att en bild får mycket stor spridning inte bara över landet utan också över hela världen. Hubbarnas val av tema och motivkretsar varierar: bilder från ett särskilt land, landsdel eller stad, blommor, djur, byggnader, speglingar i vatten med mera. Efter blogginlägget ligger ett collage som visar de första delningarna (features) jag fick av olika hubbar på internet.

@ig_week och @ig_sormland
Den femte hubben som visas i collaget nedan, @ig_week , kom jag sedemera att arbeta med själv och jag var en av dess moderatorer 2018-2022. @ig_week startades av en man från Kumla (@kumlasak) och den tillhör en grupp av sex hubbar (också startade av honom). Vi moderatorer, som kommer från hela Norden, håller kontakten via en sluten chatt. Inga pengar utväxlas, utan vi som arbetar med hubbarna gör det helt gratis som en hobby och för att vi tycker att det är roligt. Ett undantag är de ”hubbar” som finns för målningar. De är ofta gigantiskt stora och tar betalt för att de ska publicera målningar på sin instagramsida.
Samma år som jag började som moderator på @ig_week blev jag kontaktad av Seija, en vän och kollega (@seijaeriksson på Instagram) som tyckte att vi skulle öppna en hubb för Sörmland (Södermanlands län) för det saknades en sådan. Vi startade @ig_sormland i mitten av mars 2018 och hade en del möda med att hitta följare i början, men det gick. Under tidig höst anslöt sig Astrid från Eskilstuna (@astbju på instagram) och vi blev tre moderatorer. Med hjälp av Astrid arrangerade vi en träff för våra följare i Eskilstuna, en så kallad instameet. 16 personer slöt upp och det blev väldigt lyckat med fika, fotopromenader och middag på slutet. Året efter ordnade vi en instameet i Strängnäs och då deltog 23 personer. Dagen efter skrev Eskilstuna-kuriren om vår träff ”Instagrammare intog Strängnäs”och den artikeln blev en bra motvikt till allt negativt som skrivs om sociala medier.

Den tredje träffen med våra följare planerades till Malmköping våren 2020, men den fick ställas in på p g a pandemin. Ytterligare en inbjudan skickades ut i höstas, men då pågick fortfarande pandemin och antalet avhopp blev för stort för att genomföra träffen. Men det blir ett nytt försök i höst, eftersom vi vet att våra instameet är både uppskattade och efterlängtade. Senast i veckan skrev en kvinna att hon tack vare @ig_sormland hade fått nya vänner.
För att avrunda den långa, positiva delen om Instagram så kan jag ju säga att jag lagt en del hel del tid på fotograferandet och appen. Möjligheten att få visa upp sina bilder gör att man kommer ut på promenader och observerar saker på ett sätt man inte gjorde tidigare. Motiv finns ju överallt bara man ser dom. Men det här är mitt sätt att använda Instagram. De allra flesta använder nog appen för att berätta om sin vardag och prata med vänner, ungefär som folk gör på Facebook. Jag har själv ett mindre sådant konto och som bara är öppet för personer jag känner.

Målarclustret på Instagram
Som ni säkert vet allihop så började jag måla akvarell senhösten 2020. För att också kunna sprida bilder av mina akvareller döpte jag om ett gammalt instagramkonto till @paintingtriesinwatercolor Det kontot har idag 626 följare varav de flesta målar själva. En del är amatörer som jag, andra är proffs och har utställningar. ”Målarinstagram” är ett eget cluster, inte särskilt kommunikativt men vänligt när något väl sägs och där man som sagt inte har några hubbar att dela sina bilder med om man inte betalar för kalaset.

Nackdelarna med Instagram då?
Ja, vid det här laget känner väl alla till att de populära tjänsterna som exempelvis Google, Facebook, Instagram är gratis eftersom vi som använder dem bjuder på information om oss själva och därmed blir vi tjänsternas produkt. Om du scrollar ditt Instagramflöde ser du att det är fullt av reklam och sponsrade inlägg och därför brukar jag undvika att göra det. Instagram är också dåliga på att bry sig om vad användarna tycker, de ändrar sina algoritmer stup i kvarten och ofta till det sämre. Det senaste jag läste är att Instagram börjat satsa mer på Reels (videosnuttar) för att konkurrera med den populära videodelningsappen TikTok. Syftet är att locka tillbaka tonåringarna och öka företagets intäkter. Att ett par hundra tusen personer skrivit på protestlistor har naturligtvis ingen som helst betydelse. Metas analytiker vet vad som genererar klick och intäkter.
En annan och kanske större nackdel med Instagram är att det finns ett oändligt antal skräpkonton och själv har jag blockerat flera tusen genom åren. Bildtjuvar finns det också gott om och det är inte helt ovanligt att folk får sina konton kapade inte bara på Instagram utan även på Facebook och andra liknande tjänster. Det går ofta till så att användaren får ett meddelande där hon/han uppmanas klicka på en länk eller uppge någon kod som skickats via sms och sedan lyder uppmaningen. Tjuven tar då över kontot och och är tjuven riktigt fräck försöker den sälja tillbaka kontot till dess rättmätige ägare.
Själv fick jag det svettigt ett dygn i våras när någon öppnade en fejkkopia av mitt konto för att kunna ta över mina följare. För att ta bort det falska kontot krävde Instagram att jag skickade in en bild på mig själv med körkortet under hakan. Det var en tidig morgon då jag såg ut som en fågelskrämma, men fotot accepterades tur nog och jag fick min vilja igenom. Den här typen av bus som jag råkade ut för är det svårare att skydda sig mot eftersom det räcker att någon får tag i en bild av dig. Sedan är det bara att öppna ett konto med ett liknande namn som ditt och börja meddela dina följare att ”Detta är mitt nya konto”.

Men fördelarna överväger än så länge…
Trots nackdelarna som jag har berättat om har jag haft och har roligt med Instagram och alla trevliga personer jag blivit bekant med den vägen. Jag brukar kalla dem mina bildvänner för det är främst genom bilderna vi känner varandra om vi inte har träffats i verkligheten. På den tiden jag föreläste om internet, brukade jag skämtsamt säga att jag är en del av det snälla ”tantinstagram” och jämnåriga i publiken nickade igenkännande.
Vad beträffar Instagrams egna tokigheter och påhitt går mycket att kringgå och när det gäller skumma användare och spam är källkritik ett bra verktyg.
Tack för att du ville läsa!
Källor:
Svenskarna och Internet 2021 (Internetstiftelsen. Stycket om sociala medier)
Instagram (Wikipedia)
Nostalgi i realtid (Sydsvenska dagbladet 27 oktober 2012)
Kritikstorm mot Instagram: ”Känns som man blir tvingad att göra videoinnehåll” (svt.se 27 juli 2022)
Gick inte att länka artikeln så jag fick skriva ut länken i klartext.
Zuckerberg: Därför har vi gjort om Instagram (Svenska dagbladet 28 juli 2022)
https://www.svd.se/a/v50jkB/mark-zuckerberg-darfor-har-vi-gjort-om-instagrams-flode?fbclid=IwAR21UmqR6EpIxOISrgf4Lhku2Q1FfbFzvxfAc

Vill du få ett mail varje gång jag publicerat ett blogginlägg? Skicka då ett mail till info@anetteholmqvist.se så skriver jag upp din epost.