April 2023

Veckorna har flugit iväg och idag är det redan valborgsmässoafton. Om några timmar står vi där och fryser bland korvstånden, fotograferar majbrasan ur alla vinklar, lyssnar till något tråkigt tal och säger välkommen till första försommarmånaden. För vår del kommer maj att bli en minst sagt intensiv och händelserik månad, men det berättar jag mer om nästa gång.

Nu ska jag skriva några rader om april och jag börjar där jag slutade i mars. Som ni kanske minns berättade jag om några av mina förebilder inom måleriet, men jag fick inte plats med så många namn och lovade att istället ta upp en konstnär i varje inlägg. Den här gången blir det Stefan Gadnell, en av de allra första konstnärer som jag upptäckte via YouTube i oktober/november 2020. Han är teckningslärare i grunden, men arbetar idag heltid som konstnär, ställer ut över hela landet och håller konstkurser bland annat i Portugal. På Konst.se finns en artikel där Stefan Gadnell berättar mer om sitt konstnärskap. Jag har följt flera av hans pedagogiskt upplagda handledningar, senast för ett par veckor sedan då han visade hur han skapade ett motiv från Odenplan i Stockholm. Den här gången fick jag möjlighet att visa upp min egen enkla version av verket och det var förstås lite pirrigt, men han var snäll och uppmuntrande såklart.

I slutet av 1990-talet gjorde vi ett par Ålandsresor tillsammans med makens söner. En av dessa resor har blivit extra minnesvärd, dels för att alla tre söner var med, dels för att vi turades om att videofilma veckan nästan timme för timme. Det finns till och med en filmsekvens som visar vad som hänger på vårt tvättstreck och där speakern (jag i detta fall) berättar vem som äger vilken handduk. Ibland hör man ett bakgrundsljud i filmen som kommer från ett spel som heter Backpacker. Det var ett mycket populärt spel på den tiden och det gick ut på att man besökte olika platser och sedan fick svara på frågor om resmålen. Svarade man fel tjöt det till så alla hörde. Att jag tar upp det här beror på att Stefan Gadnell är en av skaparna till spelet. I artikeln Backpacker – folkhemsspelet av Martin Lindell intervjuas både Stefan och hans dåtida kompanjon Jens Thorsen om hur det gick till när spelet skapades och rönte stor framgång. Livet är fullt av sådana här roliga sammanträffanden och associationstrådar!

Stefan Gadnell på YouTube
Stefan Gadnell på Instagram
Stefan Gadnells hemsida

Vi lade ner en del tid i början av månaden på att förbereda och genomföra en guidad skulpturpromenad för vännen Marie. Om några veckor ska vi upprepa konceptet med Skolbiblioteksgruppen och eftersom ett par av dem läser detta vill jag inte avslöja så mycket i förhand, utan får återkomma i ämnet. Jag gillar att ta reda på en massa fakta och sedan återberätta för andra. Ju mer jag tar reda på om ett ämne, desto mer vill jag läsa och lära om ämnet. Intresset växer undan för undan så att säga. Antecknar jag för hand memorerar jag bättre än om jag skriver på datorn, det var kanske ingen ny upptäckt men det blev så tydligt denna gång.

Tillsammans med vänner ur nämnda Skolbiblioteksgruppen besökte vi också SETT-mässan i Kista och jag fick tillfälle att växla några ord med mina pigga efterträdare och andra gamla arbetsbekanta på mässgolvet. Ett alldeles för kort besök, men det får bli längre nästa år. Vi har också varit på härlig påskmiddag i Flysta och på lyxig 60-årsfest utanför Flen. Och för någon vecka sedan träffade jag vännen Ingrid på en trevlig lunchrestaurang i Stockholm. Så lite händer allt i pensionärslivet.

På skärtorsdagen var vi, som nämnt ovan, på påskmiddag hos Buster och hans människofamilj. Buster är en liten valp av rasen cairnterrier och det är han som har en liten koppling till James Bond. Hans pappa heter Raskens Daniel Craig och har ni sett dem så vet ni att Daniel Craig spelade huvudrollen i Quantum of Solace och flera andra James Bond-filmer. Busters mamma heter Goldpennys Eternell och själv heter Buster Goldpennys I am Iron Man, men tilltalsnamnet är Buster. Raskens och Goldpennys är alltså kennelnamnen. På Svenska Kennelklubbens webbplats kan vi läsa att cairnterriern härstammar från Skottland där de fick hålla efter råttor och andra smådjur på bondgårdarna. Den erkändes som egen ras 1910. Och läser vi vidare på Cairnterrierklubbens webbplats får vi veta att Cairn är gaeliska och betyder stenröse och att namnet syftar ”på rasens egentliga användning som grythund och skadedjursutrotare”. Jag tror mig dock veta att Buster lever ett betydligt lugnare liv än sina stamfäder i Skottland.

Nu får jag sätta stopp för denna gång. Det blev lite kortare och jag har inte hunnit lika många korrekturläsningar som vanligt och ber om överseende med det. Mycket är i görningen, men först en tur till majbrasan.

Tack för att du ville läsa!

Om du vet någon mer som vill följa mina inlägg så finns det ett anmälningsformulär på min förstasida (lite längre ner på sidan).