Akvarellmålning av golden retriever-valp

Categories:

Precis när vårkänslorna hade slagit till kom vintern tillbaka och nu har vi haft snö en hel vecka. Snön hade passat bättre under julhelgerna, men vädret väljer själv och man vet inte om man ska skratta eller gråta över vädrets nycker. Själv har jag motionerat mina tårkanaler genom att läsa en av julklappsböckerna, nämligen ”Bortsprungen” av Britt Colins. Den handlar om en frivilligt hemlös man som hittar och tar hand om en skadad katt. Plötsligt får mannen någon annan än sig själv att tänka på och de båda ger sig ut och liftar flera hundratals mil och sover på de mest omöjliga platser. Parallellt med detta får vi följa berättelsen om kattens rättmätige ägare och hur han håller på att förgås av förtvivlan över den förlorade vännen. Jag har under åren fått några liknande böcker i present av maken och flera av dem handlar om samhällets olycksbarn som finner gemenskap i mötet med en katt. Ett annat gripande exempel är ”Bibliotekskatten Dewey” som bosatte sig på ett bibliotek i en amerikansk småstad och blev älskad av hela bygden. ”Sjukhuskatten Oscar” höll till på ett sjukhus och visste alltid när någon patient skulle dö. När slutet närmade sig hoppade katten upp i sängen och vilade tillsammans med den döende personen under livets sista timmar. Gatukatten Bob har blivit filmad under titeln A Street Cat named Bob och finns att hyra på ViaPlay. Titeln verkar lånad av det fantastiska Tennesse Williams-dramat A Streetcar Named Desire. En snyggare titel finns inte, så jag förstår dom som lånade den.

Foto som visar olika kattböcker
En samling tårdrypande berättelser om fantastiska katter.

Huruvida de här kattberättelserna exakt överensstämmer med verkligheten vet jag naturligtvis inte och jag har ingen aning om författarna bättrat på storyn för att öka spänningen. Men det är i alla fall god underhållning och bra igångsättare för den som slarvat med bokläsningen till förmån för exempelvis måleri. Innan jag avslutar om detta vill jag också nämna att journalisten och tidigare VD för Utbildningsradion, Erik Fichtelius, gav ut en samling berättelser om Historiska katter. Där finns bland annat Sjukhuskatten Oscar med, men också andra fyrbenta, spinnande hjältar. Jag läste boken för några år sedan då Erik Fichtelius ledde Kungliga bibliotekets arbete med att ta fram förslag till en nationell biblioteksstrategi för Sverige. Jag deltog själv i ett litet hörn av utredningen via mitt dåvarande arbete. Erik Fichtelius lämnade in förslaget till regeringen i mars 2019, men först i april 2022 kom regeringsbeslutet att införa Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025. Den mottogs med viss skepsis av bibliotekens intresseorganisation då vissa av Kungliga bibliotekets förslag saknades och den ansågs vara en Strategi med få skarpa förslag. Fichtelius själv och Kungliga biblioteket var dock något mer positiva, vilket går att läsa i en artikel i tidskriften magasinK. Tänk att några katter kan leda tanken till offentligt utredningsarbete och rapporter… Och naturligtvis finns en motsvarande bok om Historiska hundar, men den är skriven av Mats Carlbom.

Målningen visar ruinerna efter El Castillo i mayastaden Tulum på östra Yucatánhalvön i Mexiko

Jag tog en paus i skrivandet för att besöka ett närliggande gym. När jag i 17-tiden gick hem från lokalen var det fortfarande ljust och soligt ute, så jag tar tillbaka vartenda ord jag skrev i början om vädret. Så härligt med ljuset ändå! Ett annat slags ljus finns på fotot som utgör förlaga till ovanstående akvarell. Himlen är mörk, men ruinerna lyser. Någon måne finns inte på fotoförlagan, utan den har jag målat dit i efterhand. Den blev tyvärr lite ojämn i kanterna så det får rättas till om bilden ska ramas in. Vi gjorde besöket i Tulum under vår all inclusive-resa till Yucatán-halvön i Mexiko 2006. Det var en av de organiserade utflykter som vi följde med på under vistelseen, en annan tur gick till världsberömda Chichén-Itzá, men det underverket har jag inte vågat mig på att måla av. Annars tillbringades mycket tid i själva hotellområdet med tjusiga pooler, kapybaror som hoppade runt bland solstolarna, apor i träden och en och annan leguan som smög förbi framför verandan i skymningen. (En del av dessa djur går att se på närmare håll, till exempel finns kapybaran, som också kallas vattensvin och är släkt med marsvin, både på Kolmården (kolla filmen!) och på Parken Zoo i Eskilstuna). Vidare under Mexiko-veckorna deltog vi i flera aktiviteter typiska för sällskapsresor: vattengympa, salsadans, spanskalektioner och påkostade shower på kvällarna. Allt ingick i resans pris. Maken skadade tyvärr benet under en volleybollmatch med 25-åringar och fick gå med kryckor sista veckan. Besöket på det lyxiga sjukhuset blev en dyr historia, men det betalades tillbaka med råge av försäkringsbolaget några veckor efter hemkomsten. Och naturligtvis berättar jag detta för att jag har ägnat några timmar åt att måla av fotografier från den resan.

En lyxvilla på Yucatánhalvön i Mexiko.
Vi bodde i ett tjusigt, men instängt område med stora hotellanläggningar. Det var ett slags gated community där ingången till området bevakades av uniformsklädda mån så ”att inte vem som helst skulle slinka in”… Strax utanför ingången låg en massa lyxvillor liknande den på min målning ovan. I trädgårdarna kunde man se uppblåsta jultomtar och snögubbar i plast, men så juligt var det inte i 30 graders värme.

66 miljoner år innan vårt besök slog en asteroid ner på Yucatánhalvön. Enligt forskarna så var det detta nedslag som orsakade att dinosaurierna dog ut. Det här kan du läsa om i en artikel på Sveriges Radios webbplats. Forskningsartikeln som utgör källan till Sveriges radios artikel går att hitta via science.org, men det krävs någon typ av prenumeration för att läsa den i fulltext.

Dinosaurierna påstås vara äldre släktingar till fåglarna, det känner ni säkert redan till. Vi besökte en fågelpark under vår tvåveckorsresa och fick se flamingos, färgglada papegojor, tukaner med sina praktfulla näbbar och andra exotiska fåglar. Att försöka måla dessa ättlingar till dinosaurierna är inte alltid så lätt, men jag gjorde ett par försök i veckan.

Akvarellmålning av två röda papegojor
Två färgglada papegojor i fågelparken. Den ena sitter och latar sig, den andra pickar efter insekter och andra delikatesser.

Jag har också gjort en akvarell som föreställer tukaner, men den vill jag inte visa upp för det var så svårt att få till näbben. Enligt Wikipedia så betyder tukaner ”pepparätare” och det är den fågel som har den största näbben i förhållande till sin kroppsstorlek. Dessa fåglar är utrotningshotade därför att deras naturliga miljö, regnskogen, alltmer minskar i omfång på grund av människans härjningar. Det fanns tidigare en fördjupningsartikel om tukaner på Universeums webbplats, men den verkar vara borttagen.

Februari har varit en ganska händelselös månad i jämförelse med mars som kommer att innehålla många roliga utflykter och möten, men också en del otrevligheter som jag beskriver i blogginläggets avslutning. Månaden började dock väldigt trevligt med en tur till Västsverige. På fredagen besökte vi valpen Mira med storasyster Iris i Trollhättan. Mira och Iris är två tjusiga curly coated retriever-hundar och deras matte och husse är våra vänner Gittan och Göran. Rasen sägs stamma från Storbritannien och framavlades som apporterande fågelhund. De är slanka, högresta, har ”småkrullig päls” ungefär som en pudel och om jag har förstått rätt är de antingen bruna eller svarta. Mira och Iris är svarta. Den bästa beskrivningen av rasen hittar du troligtvis på Svenska Curly Coated Retriever-klubbens hemsida. Nu har jag till detta blogginlägg inte hunnit göra någon målning av nytillskottet i curly-familjen i Trollhättan så det får bli en annan valp istället.

Akvarellmålning av golden retriever-valp
”Alice som valp” efter ett foto av Linda Holmqvist. Alice tillhör också retriever-släktet, men till den betydligt vanligare golden retriever-rasen. Enligt Wikipedia har rasen samma ursprung som de övriga retriever-hundarna (se ovan) och enligt samma källa var golden retriever den näst mest populära hundrasen i Sverige 2019. Den placeringen gäller fortfarande får vi veta på SKK: s (Svenska kennelklubben) webbplats. På första plats kommer labradoren som också är en retriever. Siffrorna baseras på klubbens lista över registrerade hundar. Samtliga retriever-raser verkar ha ett behagligt temperament, vilket kanske kan bidra till topplaceringarna.

Efter ett knappt dygn i Trollhättan for vi vidare till Uddevalla dit vi var bjudna på krondiamantbröllop och för att ni ska slippa googla så innebär det att man har varit gift i 65 år. Det är avlägsna, men kära släktingar till mig som höll fest på ett trevligt hotell i anslutning till Bohusläns museum. Jag förmodar att det är det enda krondiamantbröllopet vi kommer att bevista under vår livstid. På Interfloras hemsida finns en lista över alla bröllopsdagar och deras betydelse. Om vi lever och har hälsan firar maken och jag silverbröllop om två år. Det vore ju fantastiskt.

Jag har också hunnit träffa svägerskan och hennes söta katt Mysan som var omslagsflicka till mitt förra blogginlägg från januari. Dagen efter lunchen hos svägerskan träffade jag Kim, hon är den enda person som jag har blivit vän med via Twitter. Annars är Instagram det sociala medium som främst bidragit till att uttöka min vän- och bekantskapskrets, men det har jag berättat om förut. Kim och jag åt en trevlig lunch på Kungsholmen i Stockholm och detta efter att inte ha träffats på över två år.

Blad ur kalender. Akvarellmålning och foto av gatumiljö.
Februari månads bild i almanackan som maken fick av mig när han fyllde 80 år. Detta är den bild i kalendern som jag tycker minst om, men den passar ju till februari eller hur.

Den senare delen av februari finns inte så mycket att orda om, utom att jag via mobilen lyssnade på flera föreläsningar från Internetdagarna 2022. Det är en konferens som främst riktar sig till IT-branschen, företag, myndigheter och skolor, men det finns även innehåll som är intressant för en internettokig pensionär och då inte minst konferensspåren om sociala medier och om det högaktuella ämnet cybersäkerhet och it-attacker. Med lite fantasi och inlevelseförmåga går det att översätta mycket av det som sägs till privatlivet. Extra intressant var att lyssna på en representant från COOP som berättade om it-attacken som bolaget utsattes för sommaren 2021, om hur de hanterade incidenten och hur de resonerade och prioriterade när de skulle öppna upp COOP-butikerna igen. Den attacken var ju något vi verkligen märkte av i vardagen då den lokala matvarubutiken höll stängt en vecka eller två. En annan föreläsare berättade om hur viktigt det är att samarbeta och gav som exempel att de stora bankerna har beredskap för att ta hjälp av varandra vid cyberangrepp och andra allvarliga händelser.

Idag fick jag veta att Kristina Alexanderson, som gav mig tillgång till konferensen, har kommit in på listan över de 50 mest inflytelserika personerna inom tech-branschen i Sverige. Den välförtjänta utmärkelsen gratulerar jag Kristina varmt till och passar samtidigt på att tacka för Internetdagarna!

Det här är ett av mina första alster hösten 2020 då jag fick smak för den här hobbyn. Jag förstår att det inte är det vackraste ögat ni har sett, men det finns ett skäl till att jag lägger ut bilden här.

Inför mars månads blogginlägg hade jag planer på att skriva en text om mina förebilder inom måleriet och då menar jag inte de världsberömda konstnärerna utan de generösa målare som gjort sitt bästa för att lära mig och andra amatörer att bli bättre på akvarellmåleri. En av dem har jag till och med haft glädjen att få träffa i verkligheten! Nu vet jag inte hur det blir med de skrivarplanerna. På torsdag den 2 mars och torsdag 16 mars ska båda mina ögon genomgå en gråstarroperation. Ett öga i taget och det var min dumma (?) idé att inte ta båda samtidigt. Eftersom jag bävat och fortfarande bävar för detta så var det först idag som jag läste informationsbladen inför ingreppen. Det verkar inte som man får göra något annat än promenera och se på TV under flera veckor. Duscha går också bra. Och läsa, men jag vet inte om man får använda digitala skärmar, det ska jag fråga om på torsdag.

Vi hinner i alla fall klämma in ett besök med vännen Birgitta på Medeltidsmuseet idag och i morgon onsdag ska vi träffa Buster för första gången. Vem Buster är berättar jag nästa gång, när det nu blir.

Tack för att du ville läsa!

Om du vet någon mer som vill följa mina inlägg så finns det ett anmälningsformulär på min förstasida (lite längre ner på sidan).

6 Responses

  1. Tack för trevlig läsning! Så kul att du delar med dig av dina målningar och minnen från resor.

    Kram Astrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *