Juni 2022

Halva månaden har gått och vi skriver idag 15 juni. Juni är, enligt SMHI, den ljusaste och varmaste, men också sommarens mest regniga månad. Och har det varit fint väder de första veckorna så brukar det vända på midsommarafton. Därför bestämde vi oss för att ha en stor trädgårdsfest helgen före midsommar. Min make fyller nämligen 80 år i höst, men han har alltid drömt om att någon gång få fira sin födelsedag på sommaren och nu ska det bli av. Solprognoserna är dock inte så uppmuntrande… Det gäller att ha en plan B och det har vi förstås, men trångt blir det om vi alla ska rymmas inomhus.

I början av månaden gjorde vi en utflykt till söta Mariefred som ligger alldeles vid Mälaren. Det var en solig dag och vi promenerade runt i flera timmar, fotograferade, handlade lite och åt en god bakelse på Café Blå Katten. När vi kom hem försökte jag måla av ett av mina foton, men det blev inte så bra att jag vill visa upp det här. Ibland har jag lite för brått när jag skissar/tecknar fastän jag borde ta tid på mig då jag har svårt med vinklar, proportioner och perspektiv. Min man, som är min främste och mest ärlige kritiker, brukar säga åt mig att måla mer fritt och inte fastna i detaljer. Då blir det bäst, anser han och kanske är det så. Men det kräver ju också att man är väldigt skicklig, eller hur?

Den sjätte juni firade vi inte bara Sveriges nationaldag, utan det var också min födelsedag. Maken gav mig massor av presenter och bland det mest uppskattade var lådorna med akvarellfärg och akvarellböckerna. Boken Måla blommor i akvarell har några år på nacken, men Maria Ginzburgs tips är tidlösa och användbara. Med viss möda har jag målat mig igenom hela boken. Det är betydligt lättare att måla efter en filmad handledning än att läsa en text som beskriver samma sak. Men det är bra att prova båda metoderna för att lära sig mer, få nya idéer och uppslag.

Utöver ovanstående övningar så har jag också följt några YouTube-filmer och målat av egna och instagramvänners fotografier. I det senare fallet brukar jag, om den är hyfsad, skicka ett foto av min målning till vännen och fråga om jag får publicera det på mitt instagramkonto @anette_holmqvist_art. Hittills har ingen sagt nej, eller kunnat med att göra det. 🙂 Kontot var från början ett trödgårdskonto, men det var en idé som inte riktigt fungerade så jag gjorde om det när jag började måla. Nu har antalet följare på kontot passerat 600, vilket är både överraskande och roligt. Och det är riktiga följare. Skräpföljare och spamkonton plockar jag bort direkt.

Mina dagliga måleriövningar har tyvärr resulterat i att det inte blir lika mycket fotograferande som förut. Antingen glöms det bort eller så räcker tiden inte till. Dagarna går fort även för oss pensionärer och särskilt om man är aktiv och vill hinna med så mycket som möjligt. Detta hindrar mig dock inte från att hitta andra sätt att utöva fotointresset. Jag är aktiv i en förening som heter Malmköping.nu och min uppgift i styrelsen är att ansvara för webbplats och Facebook-sida. I sommar arrangerar vi för fjärde gången en fototävling och denna gång på temat Djur i Malmköping. Det kan vara husdjur, bondgårdens djur, vilda djur, fåglar och de som vill delta har hela sommaren på sig. Jag hoppas förstås på många bidrag att skicka till juryn i slutet av augusti.

En annan rolig sak relaterat till foto är att Magasinet Filter har använt min bild för att illustrera Malmköping i sin stora sommarguide. Tidigare i vår använde Flens kommun en annan av mina bilder på en annonssida i Svenska Dagbladet. Den typen av förfrågningar får jag då och då via föreningsengagemanget. Det blir billigt (gratis) för beställaren och kul för mig som amatör att bilderna uppmärksammas. Sedan kan man undra om det i längden är så bra att amatörer ersätter våra professionella fotografer och författare.

Nu är det den sista juni och jag ska strax publicera det här inlägget. 80-årsfesten som jag nämnde i början blev av, vädret slog om och blev fint en timme innan gästerna kom (och efter det har det varit stekhett i nästan ett par veckor). Min gåva till maken var en skulptur av en DIF-spelare skapad av Linköpingskonstnären Lena Domäng. Lena och jag blev bekanta via Instagram (något jag har lovat återkomma till) och vi har träffats några gånger. Hon arbetar med en teknik som kallas paverpol (efter det skulpturlim som används) och som ursprungligen kommer från Nederländerna. För att skapa figurerna bygger du upp en ståltrådsstomme runt vilken du tvinnar mjuk metallfolie och sedan böjer till önskad kroppsställning. Därefter kommer det kladdiga momentet då du doppar bitar av textil (sönderklippt t-shirt, spetsar och annat) i paverpol-limmet och klär på figuren. Den torkar ganska snabbt, men ska den stå utomhus bör den lackas innan den flyttas ut. Själv hade jag glädjen att få prova på paverpol under en helgkurs i oktober. Under ledning av Lena Domäng satt vi 8-10 damer och skapade ganska fina figurer tyckte vi själva. Här kan du se en kort film där Lena Paverpol berättar om paverpol och visar upp några skulpturer. Och naturligtvis måste jag visa hur min lilla paverpol-dam blev:

Nu har vi kommit fram till sista juni. Trädgården sprakar av färger från praktlysing, schersmin, stora blåklockor, borstnejlikor och smultron. Kirskålen blommar tyvärr också, men man kan ju inte sitta dagarna i ända och bara rensa ogräs. Juli blir en intensiv månad då många äventyr väntar. Men det berättar jag om i nästa inlägg och då ska jag också försöka få med det utlovade avsnittet om Instagram.

Om du inte är prenumerant redan: Vill du få ett mail när jag har publicerat ett nytt inlägg? Det gör jag en gång i månaden. Skicka i så fall ett mail till info@anetteholmqvist.se så skriver jag upp din epost.