Categories:

Mannen i den gyllene rocken. Sundbyholms slott en lördagskväll i början av november.

Ni känner kanske igen motivet ovan från Målarprinsens välkända målning Det gamla slottet. Målarprinsen var farfars bror till vår nuvarande kung och hans officiella titel var Prins Eugen av Sverige och Norge (Norge fram tills unionsupplösningen 1905). Han började tidigt måla, skaffade sig konstutbildning och deltog under pseudonym med sina verk på världsutställningen i Paris 1889, det vill säga på samma utställning som Eiffeltornet invigdes. Sommaren 1893 tillbringade han med målarvänner i sörmländska Sundbyholm och det var då målningen av Sundbyholms slott kom till. Motivet har till och med varit på frimärke och ingick i ett häfte med Prins Eugen-motiv 2015, året då det var 150 år sedan Målarprinsen föddes. När han dog 1947 skänkte han sitt vackra Waldemarsudde med tillhörande konstsamlingar till svenska staten. De flesta av er har säkert varit där eller äger kanske en Waldemarsuddekruka.

Med den historiken så förpliktigar det naturligtvis att måla av samma slott som Målarprinsen gjort berömt, men vi kan inte begära hur mycket som helst av en amatör som vill föreviga en trevlig helg. Vi firade nämligen makens 80-årsdag med skaldjursplatå, överraskningschampagne och en övernattning just på Sundbyholms slott. Då har ni redan räknat ut att mannen i guldrock är min make.

Månaden som följde på den där Sundbyholmsvistelsen blev intensiv och fylld av roliga aktiviteter och annat pyssel. Därför känns det som jag inte har hunnit måla, men det stämmer inte alls. Jag har inte målat några tavlor, men ett tjugotal julkort och ett halvdussin minimotiv för tändsticksaskar. Varenda julprydnad i lägenheten är avmålad, för jag ville inte måla tomtar ur fantasin eller härma handledningar på YouTube. Det är en lång process att bli självständig i måleriet, om man nu inte är det från början.

Äntligen december! Jag glömde visst sudda bort den stora nosen på tomtegubben. Nu måste jag ånga upp kuvertet innan julkortet postas.

Jag återkommer till måleriet senare för nu vill jag göra lite reklam för något annat. Idag välkomnar vi december, den underbara julmånaden då det ska julmysas ända till Tjugondag knut. De närmaste veckorna väntar julbak, matlagning, lucior, julgranspåklädning, släktmiddag med mera. Tomten har vi redan träffat när vi besökte julmarknaden på den vackert belägna Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm. Vi var där tillsammans med vår vän Marie som besökte oss förra helgen.

En del av julförberedelserna fick göras redan i november för att de skulle vara klara till advent. Jag har i tidigare inlägg nämnt att jag är aktiv i föreningen Malmköping.nu, som arbetar med att främja handel och ortens utveckling. Det finns liknande föreningar, nätverk och ambitioner på olika håll i landet och då ofta knutet till hembygdsföreningen, byaråd eller andra ideella konstellationer. En del kommuner har också en egen landsbygdsstrategi. I botten handlar det om att hela Sverige ska leva och blomstra, även de små orterna med få invånare och därmed sämre infrastruktur.

Min huvudsakliga uppgift i Malmköping.nu är att ta ett särskilt ansvar för hemsida och Facebook genom att förse vår webbyrå med material och nyheter. Det var också en av de uppgifter jag hade på jobbet innan jag gick i pension, så det känns hemtamt och bekvämt. Nu inför jul har vi skapat en liten webbkalender ”Julen i Malmköping 2022” som listar allt julrelaterat som händer under advent och jul. Och idag blev vi klara med ”Julskyltning på nätet 2022” Den senare är en idé jag fick under pandemiåren för att hjälpa både kunder och företag att hitta varandra. I år härjar pandemin inte lika vilt, men vi har bestämt oss för att fortsätta uppdatera sidan ändå. Handlarna på Kungsgatan har blivit inspirerade och gjort en egen affisch som vi har lagt överst på sidan. De gjorde alltså en egen affisch istället för att klaga ”Ingen hittar till Kungsgatan när julmarknaden är på torget”. Tummen upp för sådana initiativ. Det är mycket i livet och samhället vi inte rår på, men är man frisk och har lite tid över kan de flesta göra något lite. För sig själv och för andra.

Hemtrefnad i Malmköping är en söt liten butik som tyvärr inte har öppet så ofta, men den är ofta avfotograferad av mig och andra amatörfotografer. Hemtrefnad fick också pryda framsidan av den Malmköpingskalender som maken fick på sin 80-årsdag och som gjorde honom mycket glad. Varje månadsblad består av en målning med fotoförlaga och passande gif.

November har, som sagt, varit en innehållsrik månad med många härliga möten. Jag nämnde tidigare att vi hade besök av vännen Marie i helgen. Utöver det har vi varit på middagar i Älvsjö och på Upplandsgatan i Stockholm och på lunch i Täby. I måndags bjöds vi på julbord på Enskede värdshus, ett otroligt charmigt ställe med mycket god mat. Det har också blivit några träffar med före detta kollegor: en lunch på Ragnars skafferi i Stockholms stadshus, en härlig pratlunch på Fleminggatan och igår en rolig återträff med kollegor från det tidiga 2000-talet. Utöver detta så har vi också använt en av makens 80-årspresenter och varit och sett Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage (länken går till Aftonbladets recension av föreställningen) Det blev en underhållande och delvis nostalgisk kväll på Lilla Cirkus i Stockholm.

Nu åter till akvarellerna. Jag har hållit löftet att slutföra boken ”Akvarellmåleri för nybörjare” genom att kämpa mig igenom ett kapitel i veckan. Det är ganska svårt att måla efter en skriven instruktion och ibland blir resultatet inte så smickrande för självförtroendet, men andra gånger går det bättre. I bokens sista kapitel får vi träna på att imitera kända konstnärer. Det betyder att vi får steg-för-steg-instruktioner till bokens efterapningar av William Turners, Toulouse-Lautrecs, Emil Noldes och Mariano Fortuny Carbòs kända verk. Den sistnämnde har jag dock aldrig hört talas om. Avsikten med övningen är förhoppningsvis inte att vi ska bli konstförfalskare, utan att få testa olika sätt tekniker och sätt att måla. Fast är man riktigt duktig blir kanske frestelsen stor :).

Har ni någonsin sett en så ilsken gubbe? ”Så ful som du har gjort mig är jag inte!!!”, tycks han säga och jag drar en lättnadens suck att jag inte målade dit några knytnävar. Gubben och de andra bilderna ovan är exempel på övningar ur boken ”Akvarellmåleri för nybörjare”. Eftersom de inte ska hamna bakom glas och ram har jag använt ett billigt papper.

På tal om kända konstnärer så besökte vi Moderna museet i Stockholm en dag i november. Tillsammans med vännen Birgitta tittade vi på Hilma af Klints imponerande serie ”De tio största”. Hilma af Klint var samtida med Prins Eugen som jag pratade om i början. Hon föddes tre år före och dog tre år före Målarprinsen. Båda blev 82 år gamla. Sättet att måla skiljer sig dock mellan de båda eftersom Hilma i huvudsak ägnade sig åt abstrakt måleri. I höst har hon också fått extra uppmärksamhet eftersom Lasse Hallströms film Hilma går på biograferna. Vi har varken sett filmen eller läst så mycket om henne, men jag hittade en artikel ur tidningen Vi som ifrågasätter riktigheten i delar av det som sägs om konstnären. Maken var inte särskild imponerad av utställningen. Han vände redan i dörren till det angränsande rummet med Hilma af Klints mer anspråkslösa verk. Om ni är intresserade av utställningen, men inte hinner dit före 8 januari så kan ni se en Soffvisning på Moderna museets hemsida.

Jag avslutar med gårdagens målning som kanske inte är mitt mest lyckade alster, men ett fint minne från Högbo bruk i Gästrikland. Fotoförlagen togs under en promenad med vännen Seija när vi var där med jobbet för många år sedan.

Nu sätter jag punkt för den här gången för det är dags för promenad och fika. Jag hann inte riktigt med att berätta om Internetdagarna som jag hade glädjen att få gratisbiljett till av snälla Kristina. Men jag återkommer till det. Imorgon väntar julmarknad där jag ska vara funktionär mellan klockan 12-14. Det innebär att gå runt med grön väst som har ett stort öga på ryggen och försöka svara på frågor från besökarna. Vad blir det för frågor, tro? Håll tummarna för enkla frågor och att det inte blir ösregn eller smällkallt. På kvällen efter marknaden ska vi besöka våra trevliga grannar.

Tack för att du ville läsa!

Om du vet någon mer som vill följa mina inlägg så finns det numera ett anmälningsformulär på min förstasida (lite längre ner på sidan).

9 Responses

  1. ❤️ så generöst av dig att dela med dig av ditt måleriarbete, dina reflektioner och lite av det ni gör i vardagen-tack!

  2. Tack för det trevliga brevet. Det var så mysigt att vara hos er och jag blev inspirerad att julpynta när jag kom hem.

    Filmen Hilma är bra och jag ångrar att jag inte såg den först och utställningen sen. Man blir mer intresserad av hennes målningar efter filmen.

    Dina bilder är superfina! Hoppas ni får en underbar jul och att vi kan ses i januari i Axelsberg. Det kommer pigga upp mig i vintermörkret.

    Många varma julkramar till er båda!
    Marie

    • Tack bästa Marie och tack detsamma! Ja, jag tror att man skulle gjort det i den ordningen med Hilma! Om jag sett en film om en verklig person brukar jag alltid googla efter mer info efteråt. Det väcker intresse helt enkelt. Så kul du hann julpynta och ha nu fina veckor i Spanien. Vore toppen att ses i Axelsberg i januari.
      Julkramar från oss!❤️🎅🏼❤️

    • Vad trevligt att få läsa. Du har verkligen ett innehållsrikt liv ‼️ Du inspirerar. Kram Anna-Maria 🌷

  3. Tack för mycket trevlig läsning. Så kul att få följa vad ni pysslat med sen sist. Det var inte lite som ni hunnit med. Jag blir verkligen imponerande av att få se utvecklingen av ditt måleri Anette.
    Ser fram emot nästa brev men innan dess att vi får träffas igen hos er i Malmköping
    Kram Astrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *