Categories:

Efter en ruggig höstvecka blev det plötsligt sommar idag och det går utmärkt att sitta ute och fika. För ett par timmar sedan sade vi adjö till Alice och hennes människoföräldrar som varit på besök i helgen. Hon är en lugn och sällskaplig hund och det var trevligt att ha den lilla familjen här hos oss. På lördagen hann vi fynda lite på PMU Second Hand och ta en promenad i blåsvädret. Dessutom fick vi hjälp med att uppdatera vårt wifi och Alice matte gav min kontaktsida en ansiktslyftning, två saker som vi är mycket tacksamma för.

Staden Dinan som vi besökte på vägen mellan Mont-Saint-Michel och Le Pouldu. För ovanlighetens skull tycker jag att min målning är roligare än det grådaskiga gamla foto som är bildens förlaga.

Det har blivit en hel del målande den här månaden och som vanligt av skiftande kvalitet. Tänk så enkelt det vore om allt blev bra, men så roligt ska vi inte ha det. I förra inlägget skrev jag att jag skulle prova på att måla några motiv från Alsace, men det var för komplicerat med alla tätt liggande korsvirkeshus och krokiga gator. I stället provade jag att använda några gamla foton från Bretagne-resan 2002. Bilden ovan är ett sådant exempel och skulle jag inte ha sagt något skulle ni kanske tro att det är Alsace. Regionen har omväxlande under historien tillhört Frankrike och Tyskland (senast under andra världskriget då Hitler annekterade Alsace och Lorraine / Elsass-Lothringen) och därför har de flesta byarna och gatorna tyska namn. Flera av städerna i vindistriktet påminner om Rothenburg ob der Tauber som vi besökte i somras och som jag berättat om tidigare. Så vackra och pittoreska platser, men svåra att avbilda.

Julkorten har också påbörjats och jag har gjort några försök med halloween-motiv. De flesta är målade efter handledningar på YouTube, så dem visar jag inte upp här. Men däremot tycker jag att bilden nedan, också den från Bretagne, ger en lite kuslig halloween-känsla.

”Bus eller maskar?” Chateau de Turpault är ett spökslott strax utanför centrala Quiberon i Bretagne. Jag målade bilden efter ett gammalt vykort. Fåglarna ser lite tokiga ut, som sig bör när man ska ut och spöka.

Måleri handlar ju också om att njuta av andras konst och jag tycker det är givande att besöka gallerier och konstmuseer. Men det blir tyvärr inte så ofta. I mitten av månaden gick jag dock på en konsthistorisk vandring med vännen Birgitta. Vi betade av rum för rum på Nationalmuseum i Stockholm och tittade på allt från kungaporträtt, keruber, stilleben och naturromantik fram till temuggar från Höganäs och Marabous neonskylt. Mästerverken från det förflutna är naturligtvis imponerande, men kanske är det extra roligt att se motiv och föremål från vår egen livstid. I slutet av utställningen såg vi en IKEA-fåtölj som vi kände igen från tonårsrummen på 1960/70-talet. ”Oj, har den hamnat på Nationalmuseum nu!”

Nationalmuseum är, som de flesta av er säkert vet, ett pampigt museum med stora entréhallar och trapphus. Det öppnade igen oktober 2021 efter att ha renoverats under 5 år. I samband med renoveringen iordningställdes också den tjusigaste toalettavdelning jag har sett i hela mitt liv. Det var kanske inte på grund av toaletterna, men renoveringen fick flera priser och i år har Nationalmuseum fått utmärkelsen Årets museum i Sverige. Om du inte varit där kan du se ett litet smakprov i den här filmen Tre minuter på Nationalmuseum.

Hisnande tjusig toalettavdelning på Nationalmuseum i Stockholm.

På fotosidan har det också hänt en del roliga saker. Jag berättade i juli-inlägget att vi planerade att ha ett så kallat instameet i Mariefred. Vi, det är jag och mina vänner Seija och Astrid som driver instagram-sidan @ig_sormland, och nu har vi genomfört en tredje träff med våra följare. Uppslutningen var inte lika stor som tidigare gånger och vi var en reducerad skara som promenerade runt i ett regnigt Mariefred. Däremot blev både den inledande fikastunden och fototuren mycket trevlig och det gav oss blodad tand. Nu planerar vi att göra en uppföljning på annan ort i Sörmland, men först en bit en på försommaren då vädret är mer pålitligt. På den här sidan kan du sett ett urval av bilderna som vi tog i Mariefred.

Tidigare samma vecka (som Mariefred) var maken och jag på Internetstiftelsen vid Hammarbykajen i Stockholm. Där blev vi fotograferade av vår vän Kristina, som varje år gör en originell julkalender som hon publicerar på sin hemsida och sociala medier. Här kan du se Kristinas julkalender från förra året och där finns vi med under lucka 13. Den gången satt vi under en stor lampa och kände oss som finfolk från 1800-talet. I år blir det något annat. Kristina är mycket kreativ.

Men det har hänt viktigare saker på Internetstiftelsen än att två pensionärer har varit där och poserat. Den 11 oktober publicerade organisationen Svenskarna och internet 2022, en årlig rapport som beskriver hur vi svenskar använder internet, hur användandet skiljer sig mellan olika åldersgrupper och hur upplevelsen av olika tjänster och beteenden ser ut. På YouTube finns en suveränt genomförd presentation av de viktigaste resultaten. Det som intresserar mig mest i rapporten är delen om sociala medier och hur användningen förändras över tid och det att de sociala medietjänsterna följer med sin respektive generation i takt med att den åldras. Om du har börjat med TikTok när du är tonåring kommer du troligtvis att fortsätta med det när du är över 20 år eller till och med 30, förutsatt att tjänsten finns kvar vill säga.

I början av oktober kom också en annan rolig rapport Maktbarometern 2022 – en kartläggning av makt i våra största digitala kanaler (Medieakademin). Här får vi veta vilka personer som är mäktigast på Twitter, Instagram, YouTube, Facebook och Tiktok. Rankningsmetoderna skiljer sig något mellan de olika tjänsterna, men generellt gäller att man tittar på antalet följare (och hur många följare följarna har) och hur stor interaktivitet inlägg eller publiceringar genererar. Detta är inte helt ointressant information med tanke på att våra traditionella medier ofta hänvisar till inlägg på sociala medier och dessutom finns det personer som har gjort sig kända just genom att de har stort inflytande på diskussionerna exempelvis i Twitter. Jag nämner inga namn, ni kan kika själva i rapporten.

Personligen tycker jag att Google har försämrats betydligt sedan GDPR infördes (om än av behjärtansvärda och integritetsvärnande skäl) och jag använder oftast andra tjänster när jag ska söka efter något. Ja, kanske inte om jag söker en gatuadress eller om jag vill veta om närmaste optiker ger pensionärsrabatt, men vid tekniska och internetrelaterade problem eller om jag är på jakt efter en manual till en nyinköpt vara.

YouTube är ytterligare ett exempel på ovanstående då tjänsten är en guldgruva för den som är intresserad av måleri. Där finns allt och jag lär mig mycket genom att följa olika konstnärer eller amatörmålare. Trots det kompletterar jag med böcker och håller fortfarande löftet att göra ett kapitel i veckan på den senaste boken Akvarellmålning för nybörjare. Parallellt med detta har jag tittat igenom våra tusentals foton från 2022, granskat och sovrat och slutligen landat i ett urval till de beställda fotoböckerna. Det finns beställningsprogram att ladda ner till datorn och tack var det kan man ta hur lång tid som helst på sig för att skapa en fotobok.

Här ser du hur det blev när jag kämpade med ljus och skugga. En övningsuppgift ur boken Akvarellmåleri för nybörjare.

När jag avslutar det här inlägget är det Halloween, det vill säga 31 oktober, men ståhejet kring detta utspelade sig framför allt under helgen. Vi fick besök av tre olika små sällskap som hotade med bus eller godis och ingen av dem tackade ja till äpplen som kunde varit ett nyttigt komplement till snasket dom fick. Det skulle inte jag heller ha gjort…
Oktober har för övrigt varit en lugn och trevlig månad med mycket pyssel av olika slag. Utöver vad jag redan nämnt så har vi varit på en härlig middag hos makens mellanson med fru, döttrar, en katt och en kanin. Nästan alla vi känner och umgås med har husdjur och flera av dem målade jag av under mina första månader som hobbymålare. Nu har jag tappat det lite, men får göra nya försök när andan faller på.

Den här gynnaren träffade vi faktiskt också i Bretagne 2002, närmare bestämt i en djurpark där man fick gå runt bland djuren och mata dem. Givetvis med frön som var inköpta i parkens egen butik. Och givetvis var det inga farliga djur som gick lösa bland besökarna. Det var första gången jag träffade alpackor i verkligheten och jag var helt oförberedd på att de skulle vara så framfusiga. Det var såklart påsen med frö som lockade. Ovanstående var mitt första försök att måla en alpacka. Nosen var hopplös att få till.

Nu står november för dörren och då har vi ganska mycket planerat. Jag tror att det kommer att bli en rolig och omväxlande månad, men det får du höra mer om nästa gång.

Tack för att du ville läsa!

Om du vet någon mer som vill följa mina inlägg så finns det numera ett anmälningsformulär på min förstasida (lite längre ner på sidan).

11 Responses

  1. ❤️ – <3 det är alltid så roligt att läsa dina inlägg. Tack för att du delar med dig av dina tankar, erfarenheter och bilder.
    Jag är så innerligt glad över att ni vill vara med 🙂 Det är en ynnest att ha vänner som du och Christer. tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *