September-November 2025

Den 4 februari nästa år startar de Olympiska vinterspelen i Milano Cortina 2026 och de kommer att följas av någon halv miljard människor. Jag hör inte dit, men det gör min make och de flesta andra som vi känner. Vår granne Kerstin som har tävlat i OS, det var i Seoul 1988 i den då nya grenen luftpistol, hon kan säkert vara intresserad av att se det hela. Kerstin har vigt nästan hela sitt liv åt skyttesporten och som medlem i svenska landslaget tog hon två VM-guld i det som är en av världens största idrotter. Enligt SVT finns det 75 miljoner aktiva utövare över hela världen och i Sverige minst hundra tusen. Kerstin avslutade sin idrottskarriär 1992, men behöll ett stort engagemang och fick ledande poster inom Svenska, Europeiska och Internationella skytteförbunden. Utöver det har hon varit ledamot i Sveriges Olympiska Kommitté, arbetat som domare på OS, VM, EM och i världscuper samt varit sekreterare i Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF). Att jag nämner detta beror på att vi lyssnade på ett föredrag som Kerstin höll i höstas. Då berättade hon om livet som skytt ända från starten i Södertälje på 1970-talet. Vi fick också veta en del om skyttesportens olika grenar och om de svenska skyttarnas framgångar på OS. Att hon också har tilldelats utmärkelser från bland annat Svenska Skyttesportförbundet och Riksidrottsförbundet, var dock inget som hon tog upp under sitt föredrag.
Det är alltid intressant att lyssna till något helt nytt, att få veta mer ett område där man helt saknar förkunskaper och kanske ta reda på lite mer. SCIF som jag nämnde ovan, där Kerstin varit sekreterare i så många år, är Sveriges första centrala idrottsorganisation. Det var den föreningen som låg bakom byggandet av Stockholms Stadion och vår ansökan om att få hålla de olympiska spelen i Stockholm 1912, en ansökan som faktiskt ledde till att vi fick stå värdar för det som i efterhand har kallats Solskensolympiaden (svt.se). Sedan dess har Sverige varit med i ett tiotal ansökningsprocesser, dock utan nämnvärd framgång, så SCIF måste haft ett hemligt knep. Det kan också vara roligt att veta att en av deltagarna 1912 var skytten Oscar Swahn, far till en annan berömd skytt Alfred Swahn. Oscar är den äldste (72 år) medaljören i OS historia, medan den yngste dök upp redan 1896 under det allra första moderna OS i Aten. Den senare tävlade i gymnastik och var bara 10 år gammal.

Men får vi/ni se några skyttar på kommande OS i Milano? Nej, med undantag från skidskytte, så är skyttesporten endast representerad på de olympiska sommarspelen. Nästa gång det sker blir i Los Angeles 2028 och då deltar 170 kvinnor och 170 män i grenen skytte. De har 15 medaljgrenar av de 351 som arrangeras under tävlingen.

Nu har det gått tre månader sedan vi hördes av via denna blogg. Det ”vanliga” livet har trängt undan skrivandet och vissa perioder var riktigt intensiva med gäster och egna turer till Höga kusten, Trollhättan, Sätra brunn i Västmanland och till Marie i Norrtälje. Vidare har det blivit luncher, middagar och annat med släkt och vänner, bilen är besiktigad, gräsmattan klippt för sista gången, det är full fart på styrketräningen igen, huset är julpyntat och maken har betat av 15-20 vårdbesök under perioden. Och så Duolingo inte att förglömma.

Häromdagen fick jag veta att barn i åldrarna 8-19 använder AI nästan dubbelt så mycket som genomsnittet av befolkningen. Att detta överraskade mig beror antagligen på att jag är pensionär och inte hänger med lika mycket som förut, men nu har jag i alla fall lyssnat på en presentation av undersökningen Barnen och internet 2025 och den var riktigt intressant. Enligt barnen själva kan AI fungera som läxhjälp, som stöd när de ska skapa sagor, bilder och musik och till och med som kompis. Det verktyg barnen använder är framför allt ChatGPT och detsamma gäller för vuxna. I undersökningen finns ett särskilt kapitel om barns AI-användning där vi bland annat får veta att hälften av gymnasisterna hellre använder AI än googlar och jag kan förstå att det på sätt och vis är praktiskt att få ett långt svar av en enda källa istället för att plöja en lång rad av webbsidor, men det är tyvärr inte ovanligt med insmugna fel i texten. Det märker man när man har förkunskaper i ett ämne. När det gäller oss gamlingar och AI får vi gå till huvudrapporten Svenskarna och internet 2025, för att få veta mer. Den rapporten visar att elva procent av oss som är över 65 år använder artificiell intelligens och uppdelat på yngre pensionärer 65–75 år blir det 12 procent och för äldre pensionärer över 75 år blir det 9. Jag tror dock att de låga siffrorna för äldre också kommer att öka men i lägre takt. När det här i köpingen ordnades ett AI-seminarium för pensionärer dök det upp ett sextiotal frågvisa personer i åldrarna 70-90 så intresset finns definitivt. Naturligtvis speglar rapporterna många andra aspekter av hela befolkningens AI- och it-användning och givetvis också de orosmoment som finns.
Själv tillhör jag sällananvändarna av AI, men nu blev jag inspirerad att prova igen. Jag bad ChatGPT ta fram en massa uppgifter om maken utifrån de officiella källor som finns, något annat kommer verktyget inte åt. Det lyckades ganska bra, men några kontaktuppgifter kunde jag inte få på ett så vanligt namn. Att han satt i stolen mitt emot kunde ju inte appen veta, men vänta bara, det kommer säkert framöver: ”Kan du inte fråga honom själv din latmask, ni är ju i samma rum!”

AI känns lite ”nytt” och det är lätt att tycka att ”utvecklingen gått väldigt fort” och det har den ju gjort på sätt och vis. Med lättanvända verktyg har användningen ökat och blivit en självklar del av mångas yrkesliv. Tekniken och tankarna som ligger bakom är däremot inte särskilt nya. Redan under antiken fanns tankar om konstgjort intelligent liv. Gör gärna ett besök på utställningen AI-historia (Internetmuseum.se) för att ta reda på de viktiga årtalen, personerna och uppfinningarna.

I slutet av förra inlägget nämnde jag att vi skulle på tur till Höga kusten. Det blev en härlig resa med besök i Härnösand, den gamla mysiga staden från 1585, som idag är både residensstad för Västernorrlands län och stiftstad för Härnösands stift. Vi har sällan känt oss så välkomna någonstans, hela stan verkade veta att ”båten har kommit” och trots att det var måndag höll konsthallen öppet bara för oss. Konsthallen har, tack vare en donation ”Qvistska samlingen”, också några verk av storheter som Chagall, Matisse och Picasso.
På hemvägen skulle vi åka inomskärs för att få uppleva världsarvet Höga kusten och de flesta tog sig ut på däck med mobilerna i högsta hugg. Det var fint väder och alla solstolar blev snabbt upptagna, men det varade inte länge för plötsligt blev det kallt och en tät dimma lade sig över hela landskapet. Det gick knappt att se något alls. Dagen innan hade Västernorrland drabbats av ett förfärligt skyfall då till och med en människa fick sätta livet till, men jag vet inte om detta hade något samband med dimman, det har jag inte tagit reda på. Hur som helst fick vi till slut se en skymt av Höga kusten-bron (sist i min bildserie) eller ”Dimmornas bro” var ett bättre namn den dagen. Det finns förresten en film från 1940 som heter Dimmornas bro och den minns jag att vi älskade kompisen Gittan och jag. Det var redan på 1960-talet, men filmen får fortfarande 7,7 på imdb.com. Hela vår generation har väl varit inne och röstat… Men för att avsluta om Härnösand har jag också publicerat några stadsbilder och mer matnyttig information finns på Höga kustens egen webbplats. Med eller utan dimma rekommenderar jag resmålet varmt.

Min sista utvikning är kopplad till den lilla målningen nedan. Det handlar om kurorter och av de 50-60 som finns/funnits i Sverige har vi nyligen besökt två och därför ville jag ta reda på lite mer. I augusti firade vi silverbröllopet på Mössebergs kurort (anläggningens historia hittar du här) och i oktober blev det ett par dygn på Sätra brunn och vars historik du hittar här.
Jag vet att det fanns stora badanläggningar redan under antiken, i Romarriket kallades de termer (t ex Montecantini terme) och från antikens Grekland finns till exempel Loutraki (Thermae) med sina varma källor. I Loutraki kunde man så sent som 1998 hämta källvatten ur kranar på torget och jag förmodar att det fortfarande fungerar så.
På kontinenten växte kurorterna fram under 1600- och 1700-talet på platser där man hittat hälsobringande källvatten (survatten), men när kom de till vårt land? Enligt de källor jag hittat reste läkaren Urban Hjärne, som också är känd för sina insatser för att stoppa häxprocesserna, runt i Europa och studerade de kurorter som redan fanns. Tillbaka i Sverige hittade han en mineralrik källa i Medevi och där grundade han Medevi Brunn 1678. Medevi fick många uppföljare i takt med att man hittade fler källor och verksamheter byggdes upp som fick sin storhetstid under 1800-talet och behöll sin betydelse till och med första världskriget då många krigsskadade kom till de svenska kurorterna. Idag fungerar de flesta av dem (som finns kvar) som hotell, ibland med pampiga SPA-anläggningar. I ett mycket intressant poddavsnitt från Stockholms universitet berättas om livet på kurorterna, hur de fungerade som egna små samhällen med särskilda uppförandekoder och regler för hur man skulle sköta sin kropp, undvika rusdrycker och så vidare. De allra flesta gästerna kom från överklassen men verksamheten var inte helt stängd för allmogen och fattigare folk. Ibland kunde rik och fattig stöta på varandra och till och med växla några ord. En annan intressant ”detalj” är att man i början av 1900-talet upptäckte att det mineralhaltiga källvattnet också kunde vara radioaktivt. Det sågs som en fördel och i början gjorde man till och med reklam för det.
För att få fler roliga fakta så lyssna gärna till nämnda poddavsnitt med professor Elisabeth Mansén som skrivit en bok om den svenska kurortskulturen 1680-1880 och författaren Anneli Jordahl som 2011 skrev kurortsromanen ”Augustenbad, en sommar”. Om de kända europeiska spa-städerna (bland annat ovannämnda Montecantini Terme i Italien) kan du läsa på den här sidan och om kopplingen mellan kurorter och läskedrycker har Centrum för näringslivshistoria skrivit.

Nu har ytterligare en höstvecka passerat, vi har precis haft besök av vännen Marie och gått runt på köpingens julmarknad. I veckan väntar 80-årskalas och några storstadsaktiviteter och sedan börjar vi närma oss jul, en tid på året som vi, maken och jag, verkligen älskar. Vädret är rent förfärligt just nu och den stackars trädgårdsbocken står på huvudet efter all blåst, men så får han stå. Nu går ingen utanför dörren.

Tack för att du ville läsa och God Jul och Gott Nytt År

Konstgjorda snögubbar, 2023.