Bild av akvarell som visar en kyrka i lummigt landskap

Categories:

Efter några iskalla månader börjar snön äntligen att smälta och jag har bestämt att aldrig mer yppa en stavelse om vit jul. I år fick jag den så jag teg och kanske är ni fler som känner samma sak. Men visst har det varit vackert och vi firade den vita julen länge, med stor glädje och mer julpynt än vad en normal människa ser under ett helt liv. Tjugondag Knut plockades allt bort och nu täcker den massakrerade julgranen våra rabatter ända tills våren gjort entré.

Ett bildcollage som visar några akvareller med snömotiv.
Om det nu inte blir fler vita jular bara för att jag skrev så i inledningen så får jag väl måla dem istället. Men det är inte så lätt att måla motiv i snö ska ni veta. Det vanligaste misstaget som vi amatörer gör är att måla den bländande vit och vi missar då de färger som nästan alltid speglas i snön. För att komma från de misstagen har jag tränat med YouTube-filmer och lärdomarna tar jag med mig i mitt fortsatta måleri.
Jag har förresten prytt mina ateljéväggar med den här typen av övningscollage och de påminner lite om skolplancherna i gamla klassrum. Om du inte vet eller har glömt hur dessa såg ut skulle du kunna besöka Hörby museum i Skåne om det inte vore så att det är stängt tills vidare på grund av arbetsmiljöproblem. Det berättar dom frispråkigt på sin hemsida. Tur nog har museet en ansenlig samling skolplanscher i sin digitala katalog där du kan gå in och spana och bli nostalgisk. Om du har åldern inne för det…

Två månader har gått sedan sist och jag försöker tänka tillbaka på vad vi har gjort och ge er en kort resumé. November avslutades med julbord på Långbro värdshus och i december hände som vanligt en del kul. Bland annat deltog jag på avtackningsfest för min tidigare avdelningschef, var på hemmavernissage med pizza hos Seija och firade Birgittas födelsedag under ett trevligt kalas i Fruängen. Vi hade också våra fina grannar på middag och i julveckan var vännen Marie här ett dygn och förgyllde tillvaron. Juldagen firades med Christers fina familj och nyårshelgen tillbringades med svåger och svägerska på Fågelbrohus värdshus på Värmdö (bild från förra nyår). Vi avslutade julen med att ha gäster från Trollhättan. Gittan och Göran kom hit på trettonhelgen med sina charmiga och tillgivna vovvar, Iris och Mira. De senare tillhör rasen curly coated retriever och den rasen berättade jag lite om i blogginlägget från februari 2023. Tyvärr blev det inga långa promenader då det var som kallast då, men vi fick gott om tid att sitta och prata och det är inte fel det heller.

Foto av en akvarell som visar en vit kyrka i lummigt landskap
Det här är Röks kyrka (byggd 1845) på Östgötaslätten och som förlaga har jag använt en bild från vår bildningsresa i Östergötland 2015. På väg till småländska Jönköping besökte vi kända platser som Bergs slussar, Vreta kloster, Ellen Keys strand, Motala med Medevi brunn och så Ödeshög med Röks kyrka. Det var inte Röks kyrka i sig som var målet för vår avstickare, utan den röksten som på 1600-talet hittades inmurad i väggen på en tiondebod, men som idag står uppställd under ett tak framför kyrkan.
Jag vet inte hur många stenar som har sin egen hemsida men Rökstenen har det. Där får vi veta att Rökstenen har världens längsta bevarade runskrift som ristats i sten eller troligtvis världens längsta säger andra källor, men Rökstenen vet väl bäst själv eller så är den bara skrytsam.
Vad som står på stenen har visat sig vara väldigt svårt att tyda för ”inristaren” har hoppat över vissa tecken och mången forskare har lagt tid och kraft på detta under åren. Den senaste, men antagligen inte sista, tolkningen är att det handlar om kampen mellan ljus och mörker, värme och kyla, liv och död. Tre hundra år innan stenen restes hade nämligen norra halvklotet drabbats av en mycket hård vinter till följd av ett vulkanutbrott. Solstrålarna lyckades inte tränga igenom molntäcket, det blev missväxt och svält och det finns forskare som tror att halva befolkningen gick under dessa år. I den Poetiska Eddan omnämns de som fimbulvintern som ska föregå Ragnarök, d v s gudarnas och jordens undergång och ämnet tas också upp i del tre av SVT-serien Sveriges historia. I svenska språket har ordet ”fimbulvinter” använts sedan 1800-talet och enligt SAOB var vintern 1837 den sista stränga vintern. Begreppet beskriver således och retligt nog inte vintern 2023-2024.

Om du vill läsa mer om den senaste tolkningen av Rökstenens inskrift har SVT en artikel från 2021 och en fördjupning finns i Populär historias Rökstenens hemligheter dyrkas upp från samma år.

I december tog jag också mod till mig att lämna in akvareller till Vintersalongen, en amatörutställning i Flen som visades under en och en halv månad. Det är kommunens bibliotek som erbjuder ett separat gallerirum för lokala förmågor och när Seija kom med förslaget att utnyttja detta ville också jag passa på. Januari är ju enligt medierna årets ”fattigaste månad” och så vitt jag vet blev inget av de 35 utställda verken sålda, men det var ändå roligt att finnas med i samlingen och veta att okända människor gick runt och tittade på våra alster. Ansvarig för gallerirummet är en konstutvecklare som är anställd av kommunen. I mitten av januari bjöd hon in oss amatörmålare till ett mingel då vi fick presentera oss själva och våra verk. Seija och jag kommer att använda det här rummet en gång till innan biblioteket flyttar, men det återkommer jag om nästa gång.

Bild på kvinna och två akvareller
Självklart släpade jag med våra besökare till utställningen i Flen. Här blir jag fotograferad av Gittan när jag rödnosad och klädd för Nordpolen poserar bredvid mina målningar. Den nedersta berättade jag ganska mycket om i förra inlägget från oktober-november 2023.

För ett par veckor sedan besökte vi Historiska museet i Stockholm tillsammans med vännen Birgitta. Vi har skaffat årskort till de historiska museerna och ska försöka pricka in alla sju innan kortet går ut. Historiska museet är väldigt stort så vi beslöt oss för att begränsa oss till tre salar på entrévåningen där bland annat den stora utställningen Vikingarnas värld visas. Den utställningen har en egen webbplats som visar upp de flesta av föremålen vi såg, men du kan också titta på mitt fotocollage nedan med några spektakulära vyer från besöket.

Ett fotocollage som visar interiörer från en utställning på Historiska museet.
Bilder från utställningarna Vikingarnas värld och Forntider på Historiska museet. Vi imponerades av alla smycken som hittats från bronsåldern och järnåldern. Flera av dem såg ut att vara tillverkade och fullt bärbara idag. Den här gången var vi ganska noga med att läsa skyltarna och besöket väckte lust att se om de sex första avsnitten av serien Sveriges historia innan vi går in på säsong 2. Så det håller vi på med nu och tycker att avsnitten är mycket bättre än när vi såg serien första gången i höstas. Jag tror det har att göra med att ju mer man lär sig om något desto mer intresserad blir man av ämnet. Sedan var det ju roligt att se vad vi kände igen från museet.

Avslutningsvis vill jag nämna att Seija och jag har haft ytterligare en gemensam och mycket trevlig målardag. Vi hade ju en sådan i oktober, vilket jag berättade om i förra inlägget. Den här gången jobbade vi med semiabstrakta motiv utförda på papper av god kvalitet. Ofta är jag för snål för att använda sådana, vilket kanske är synd eftersom bra papper och bra pigment hjälper till att förbättra resultatet. Jag har också målat en del annat och lite av det kan du se på mitt instagramkonto @paintingtriesinwatercolor vilket för övrigt är ett klumpigt kontonamn. Men ändrar man det för ofta tappar man i trovärdighet, tycker Instagram, så jag får leva ett tag till med det klumpiga kontonamnet.

Nu väntar februari och vi har en del inplanerat för nästa vecka, men efter det får vi vara försiktiga med att boka in saker eftersom vi väntar på att maken ska få ett operationsdatum för höftleden. Mycket i omvärlden är dystert, det är orostider och ett polariserat diskussionsklimat i de flesta frågor. Men det får ni läsa om någon annanstans, det här var bara min lilla blomsterbit från mitt hörn av världen.

Tack för att du ville läsa!

Målarminnen från 17 januari. Fotot i mitten är taget på väg till tvärbanan i Gröndal.

10 Responses

  1. Som vanligt intressant och lärorikt. Spännande läsning om Rökstenen. Utställningen i Flen var Arne och jag och tittade på. Jättefina bilder! Ni skulle kunna fylla en utställning själva, du och Seija.
    Nu har jag också bestämt mig för att börja titta på ”Sveriges historia” Fick lite hjälp på traven av dig.
    Så många fina målningar du bjuder på.
    Tack för härlig läsning

    • Tack för trevlig läsning, Anette! Otroligt vad ni har hunnit med på några månader, kulturellt, socialt och kreativt! Jag som nästan inte gjort någonting i jämförelse. Men, det är klart, jag har ju varit rätt handikappad efter benbrottet.
      Det där du skrev om Rökstenen tyckte jag också var intressant! Tack för det! Och för alla fina målningar!
      Kram! 🥰

      • Tack Kickan! Så roligt att du uppskattade blogginlägget och målningarna i det! Inte ett dugg konstigt om du inte kunnat vara lika aktiv som vanligt, men hoppas du går mot snar bättring!
        Kram tillbaka!🥰

  2. Superkul läsning om vad du gjort. Och kul om Röks kyrka och Rökstenen eftersom jag hade ett torp precis brevid. Det måste vara 25 år sedan du besökte mig där.
    Vi ses snart hos mig i Hägersten.
    Kram Marie

  3. Hejsan! helt underbart att läsa och titta på dina målningar. Denna gång i PC i lgh i Norrtälje. Har bara läst dina tidigare inlägg i mobilen, bra de med, men i PC 100%.
    Ha en fin februari och hälsa så gott!
    (Hasses rehab från op går bra

    • Tack så jättemycket Anna-Maria och så kul att det där med att du läst PC. Oftast blir det ju att man tittar från mobilen.
      Så skönt att det går bra för Hasse! Vi hörs!
      Kram Anette

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *